Att säga upp sig är som att göra slut med någon.
Du säger, "du vi behöver prata". Och sen berättar du att du hittat någon annan som passar dig bättre, som du hellre vill vara hos. Att du beslutat dig för att gå.
Förra fredagen gjorde jag slut med min arbetsgivare. Åh, vad jag våndades inför samtalet med min chef. Jag föreställde mig alla möjlig scenarion där han blev förbannad och besviken och antingen slängde ut mig på stört eller började bete sig på ett sätt som hade fått mig att önska att han gjort det.
Jag till och med sparade ner mina privata filer jag hade på datorn på ett memory-stick utifall jag inte skulle få med mig datorn.
Lunchen som jag åt i sällskap med min chef gick knappt att få ner och magen kurrade missbelåtet.
Sen vid 3-tiden tänkte jag att nu får det vara nog och bad min chef komma med mig till ett konferensrum. Det var dags att berätta att jag träffat någon annan. Med småsvettiga handflator och låg röst klämde jag fram att jag blivit erbjuden ett annat jobb och att jag bestämt mig för att ta det….
Att säga upp sig är precis som att göra slut förutom att den svallande känslostormen som ofta kommer efter samtalet uteblir. Den enda känslostormen som utspelades sig var den i mitt eget huvud- före samtalet.
När samtalet väl var avklarat så sprider sig bara lättnad. Inte bara för att jag äntligen fått det sagt utan även för att vi har samma goda relation och är lika goda kollegor och samarbetspartners som tidigare. Vi hade ett grymt bra samtal helt enkelt.
Jag hade inget att oroa mig för egentligen. Lätt att säga nu med facit i hand. Det var hursom en nyttig erfarenhet att få med sig.
Att säga upp sig tillhör spelets regler och har du en professionell chef och arbetsgivare så inser de att det bästa de kan göra är att önska dig lycka till på ditt nya jobb. Det går inte att förutsäga vad framtiden för med sig och en anställd som går kan rentav vara en värdefull kontakt i framtiden – om chefen sköter dina kort rätt.
