Mot Sundsvall i tankar

Tåget mot Sundsvall lämnade centralen i ottan. Jag gillar åka tåg. Det ger mig inre ro att se Sveriges landskap susa förbi utanför. Just nu ser jag visserligen inget mer än mörka trädtoppar som utgör konturen mot en långsamt ljusnande himmel. Trots att jag suttit på tåget i snart två timmar är det fortfarande inte ljust ut. Men de är vackert att se dagen komma till liv. Jag tycker om tåg och resande utmed marken generellt. Du är på väg men du är ändå stilla. Den kombinationen ger mig utrymme åt tankar och lyssna till min inre röst. Sippandes på mitt kaffe med massor av mjölk.

Jag funderar på att den 15e januari är jag färdig civilekonom, redo att ta mig an världen utanför. Den 25e januari kliver jag på min nya tjänst som juniorkonsult. Uppdragen som ligger framför mig i vår fyller mig med förväntan och samtidigt med en aningen nervositet. Jag älskar att stå inför utmaningar som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Söker mig aktivt till situationer som gör mig nervös. Jag har för mig att jag inte tycker om nervositeten innan. Jag blir som en kapplöpningshäst som otåligt stampar med foten, ivrig att få komma iväg. Samtidigt som jag inte vill att det ska bli dags – för hur bär jag mig åt när statskottet ljuder? Men när det väl är igång då njuter jag. Njuter av att jag vågar, och allra mest njuter jag när jag inser att jag klarar det.

Känslan när det plötsligt går upp för mig att jag faktiskt gör det - på riktigt – och jag gör de bra är värd all nervositet i världen. Den känslan är så levande och det är den känslan som får mig att alltid välja det utmanande och svåra före det lätta och bekväma.

Nominering till Årets Nova 2010

Jag har fått äran att stå med bland nomineringarna till Årets Nova 2010, inom Nova Networks. Vilken härlig tidig julklapp!

Fick mail från Nova och även från personen som nominerat mig. Fick även läsa nomineringen (lite fuskigt kanske?:). Men jag är väldigt glad över att jag fick det. Stora ord. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta dem väl!

Den spontana känslan är att klart jag vill komma vidare till finalen, men att någon har lagt ner tid och tanke på att formulera dessa meningar om mig - att någon anser mig vara värdig att bli tilldelad titeln Året Nova - bara det är mer än nog.
Idag rätar jag på ryggen och hämtar krafter i novembermörkret tack vare detta!

Tidskrävande att vara ambitös

Det tar mycket tid i anspråk att ha ambitioner på min nivå.

Jag hör mig själv i många sammanhang prata om att det inte är värt att jobba så mycket att när du är 65 upptäcker att ditt liv försvinner när du går i pension. Som junior, eller juniorska, är ju pensionen givetvis en bra bit bort (även om jag i min löneförhandling framförallt fokuserade på just pensionsavsättningar).
Jag lever dock inte som jag lär. Nu är helgen över och jag kan konstatera att jag framförallt har spenderat helgen framför datorn djupt fokuserad. Fler helger har det varit och fler helger lär det bli.

Vad är det som driver mig kan man undra?
Jag har själv sökt svar på den frågan. Är det krav från min arbetsgivare? Svaret får nog ändå vara nej. Jag stötte på en högre chef för några timmar sedan som även hon var på söndagsvisit på kontoret. Hon var väldigt förvånad över att jag alls jobbade på en söndag. Så nej, krav från jobbet om att jag ska sitta här idag finns inte direkt.

Har jag ändå inget bättre för mig? Inget liv? Inga vänner? Jo, både aktiviteter och vänner står lite otåligt och hoppas runt hörnet och undrar när jag egentligen ska få en mer avslappnad kalender.

Det svaret som jag hittar inom mig är att jag har valt det själv - jag vill sitta här. Jag kan visserligen muttra över saker jag missar men det är ju ingen som tvingar mig. Jag väljer att sitta här. Jag vill sitta här.
Det är min framåtanda och min ambitionsnivå som får mig att sitta här. Det sägs att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något. Jag tänker bli riktigt bra och jag är redo att satsa för att bli det också!

Svininfluensan en gammal farsot

Svininfluensan har hängt med länge enligt en artikel i Nöjesguiden. Å visst har de en helt del intressanta poänger. Skojigt och lite tragiskt på samma gång.
Kvinnliga vänner som läst den har nästan alla konstaterat: "tur att inte mitt liv ser ut sådär".

Två tankar dyker upp i mitt huvud:

1. Artikel ska ju inte vara en mall för någon enskild persons liv - utan visar på en generell struktur.
2. Jag ska försöka komma ihåg att ta upp artikeln nästa gång de är irriterade på liknande saker och klagar inför mig. Vi är inte så fria från strukturen som vi många gånger tror. Men vi behöver kanske inbilla oss det..? I alla fall om vi någonstans vet att om vi började syna vår egen tillvaro i sömmarna så skulle jobbiga diskussioner och situationer uppstå. I längden kanske vi även måste ta en del jobbiga beslut... Å då är det ju mycket skönare att skratta lite åt artikeln och tycka synd om de där andra som verkar ha det så jobbigt och ojämnställt i sina relationer.

Veckans bästa läsning i nöjesguiden hittar du här:
http://nojesguiden.se/artiklar/den-verkliga-svininfluensan-%E2%80%93-vard-av-frisk-man-i-hemmet