Darriga armar

Äntligen blev mitt pass med min hatälskade PT av. Sjukdom och bilköer har satt stopp för de två senaste. Mina extremt klena armar fick sig en rejäl omgång. Jag frustade och grymtade värre än muskelgrabbarna som kör med tre gånger så stora vikter som jag själv haha!

Armarna är fortfarande lätt darriga, så pass att bilen var svårmanövrerad i morse. Tungt att svänga. Det måste vara godkänd nivå på ansträngning anser jag iaf :)

Längtar redan till nästa onsdag då det är dags igen!

En bild jag hitta på google. Jag har en idé i mitt huvud att jag ska bli/känna mig så smidig och stark som hon ser ut att vara när jag i augusti springer Midnattsloppet. Den tanken driver mig framåt.