Lite onödigt kanske, men enligt T var det bra att han fick en åtsägelse från någon utomstående.
Åkte tunnelbana hem och fick tjyvlyssna på samtal om riktigt krig. 4 killar som av kläderna och samtalet att döma gjorde lumpen. Förlåt mig men: de var ju knappt torra bakom öronen. De kändes så otroligt unga och det läskiga är att deras samtal handlade mestadels om personer som dött, vilka länder som var i strid, från vilka länder trupperna var som dödade och vilka länder man själv ville eller inte ville åka till. Krig och död. På riktigt. Långt borta från vår egen verklighet här i trygga Sverige.
Långt bort från deras verklighet även om det var kvällen ämne.
Jag hoppas det. Jag vill inte tro att människor kan samtal om krig och död som om det vore dataspel när du faktiskt har upplevt det i verkligheten.
Jag pratade med min sambo om att det egentligen är rätt underligt att de som gör lumpen är så unga (om alls). Ens mentala mognad vid del åldern är inte så stor (även om jag som alla andra 19-åringar kände mig väldigt vuxen just då). Han menade att det var meningen att du skulle få en större mognad genom att göra lumpen.
Om det är den mognad som killarna på tunnelbana visade så tror jag att de skulle må bättre utan.
Vietnamkriget.
Sydvietnamesiska soldater följer en grupp skräckslagna barn som träffats av napalm under en attack riktad mot ett misstänkt gömställe för Viêt-công, 8 juni 1972.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar